Skytteforum 2023

Erika Lännström och Frida Börjesson, ungdomsrepresentanter i SvSF höll i ett fokuspass.

Det var en fantastiskt givande och intensiv helg i Bromma med skyttar från hela Sverige. Både gevär och pistol fanns representerat, däribland också lerduva och viltmål utöver de grenar vi inom Vskarp kanske är mer bekanta med.

Vi kunde stolt konstatera att vi är ett bra förbund och en bra sport, men, visst kan bra bli bättre?
Förbundet har planer på att genomgå ganska omfattande förändringar under de kommande året, jag kommer inte att gå in på det något mer här eftersom det inte berör gemene skytt på klubben, men det kommer i så fall innebära positiva förändringar för förbundet. Allt utifrån vad som klubbas igenom på årsmötet.

Hela helgen hade en doft av inkludering kring sig, om vi vill växa som sport måste vi vara en inkluderande sport, med inkluderande föreningar, då räcker det inte bara att säga att alla är välkomna, vi måste arbeta aktivt för att det ska synas att vi är en inkluderande sport - och i vårt fall förening.

Flera föreningar från norr till söder vittnar om svårigheter med att rekrytera ledare, medlemmarna vill att 'någon' arrangerar aktiviteter, men 'ingen' tycks vilja ta ansvaret. Det pratades också mycket om bekymret kring eldsjälar som bränner ut sig på grund av den ovan nämnda svårigheten.
Enligt en undersökning Sara Wiggström hänvisade till vill många engagera sig men man vet inte hur man ska gå tillväga eller var man ska börja. Där behöver vi som förbund och föreningar - vi som redan vet hur det fungerar - kliva in och bjuda in till engagerat deltagande och så småningom eget driv. 

Under lördagen höll Erika Lännström och Frida Börjesson - ungdomsrepresentanter i Svenska Skyttesportförbundet - ett fokuspass om normer och inkludering.
Vad är egentligen en norm? Vilka normer har vi inom förbundet? Inom skyttet som sport, samt inom våra respektive föreningar?
Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om ämnet men sammanfattar det till några punkter - fokuserat på föreningsnivå:

• Det är lätt att säga "Vi är en inkluderande förening" när man själv inte bryter mot normen - Men upplever den som bryter mot normen det på samma sätt?
• Det räcker inte med att vara en inkluderande förening, det måste ske ett aktivt arbete för att det ska synas att vi är en inkluderande förening.
• Det kostar inget att respektera någons könsidentitet, sexuella läggning, etniska bakgrund, ålder eller dyl.

Normerna i fråga kan handla om kön, sexuell läggning, etnicitet, utseende, ålder, samt funktionsvariationer av olika slag, men det kan givetvis också bli ännu mer nischat än så.

Under lördagen presenterades även arbetet med att utveckla SkytteTA, det system som kommer att ersätta indTA, systemet är ännu inte klart och det kommer att testköras med några utvalda föreningar innan det släpps för alla. Tanken är att all nu existerande information på indTA ska följa med över till SkytteTA automatiskt.

Söndagen fortsatte i inkluderingsandan.
Det pågår arbete kring att flytta över paraskyttet från parasportförbundet till Svenska Skyttesportförbundet.
Gruppen som arbetar med det projektet kikar även på att inkludera NPF-diagnoser och hörselnedsättningar under paraidrotten.

Även under söndagen hade vi ett fokuspass, det handlade primärt om hur vi hanterar NPF-diagnoser inom sporten och våra föreningar. Hur bemöter vi individer med en NPF-diagnos? Och är vi inkluderande i vårt arbete med skyttar med NPF-diagnos?
I en undersökning genomförd av CISU (Inte att förväxla med RfSisu) visade det sig att båda majoriteten av föräldrar och ledare upplever att inkluderingen av individer med NPF-diagnoser fungerar bra, men så lite som 25% av de diagnosticerade uttryckte själva att det tyckte att inkluderingen fungerade bra.
Jag vill förtydliga att denna undersökning inte var specifik för skyttesporten utan var övergripande för olika sporter, undersökningen skulle också behöva ett större underlag för att vara helt tillförlitlig, men vi får trots det en tydlig bild av att ledarnas upplevelse och de diagnosticerades upplevelse inte riktigt överensstämmer med varandra.

Avslutningsvis pratades det om skytte som en aktivitet man kan hålla på med hela livet, och att det finns en satsning på skyttar 65 år och uppåt. Bland annat har man genomfört hemmabanetävlingar där skyttar 65+ helt enkelt får skicka in sina resultat och därefter skickas priser ut. Nu kikar arbetsgruppen på en generationsöverskridande hemmabanetävling där man skjuter i lag om två där den ena skytten ska vara 65+ och den andra ska vara under 25.

Det finns mycket mer att berätta från helgen som gått, är du nyfiken? Tveka inte att hugga tag i mig på Djäkneberget, eller höra av dig till mig - Emelie - mina kontaktuppgifter finns under Kontakt i menyn.